Däremot saknar jag Göteborgs största bidrag till schackhistorien bland de framdundrande celebriteterna. Gideon Ståhlberg var visserligen noga räknat från Surte, men det var i Göteborg och enkannerligen Majornas SS som han fick sin schackliga fostran.

Att Ståhlberg vore ett värdigt spårvagnsnamn är givetvis ställt utom allt tvivel. Hans position i dåtidens schack kan jämföras med den som Ulf Andersson hade mellan, säg, 1975 och 1985. Gideon slog Spielmann och Nimzowitsch i olika matcher och spelade oavgjort mot Keres. Får man tro David Hooper och Kenneth Whyld i The Oxford Companion to Chess, så tillhörde han världens tio bästa spelare "under några år efter andra världskriget". Jag vill inte heller undanhålla dessa författares sammanfattning av Gideon Ståhlberg för läsarna. Det är så vackert i original att jag inte nänns översätta det: "A linguist, a man of wide interests, Ståhlberg liked good living, and he also liked other games such as contract bridge at which he excelled. Either his fondness for such diversions or the intervention of war may have hindered the full development of his correct and classical style".

Calle Erlandsson i Lund samlar sedan några år tillbaka på Ståhlbergspartier. Här en liten present, som jag fann av en slump då jag satt och mikrofilmsbläddrade på UB i min barndoms husorgan Ny Tid. Den 1 november 1929 publicerades där följande parti från en klubbmatch mellan Majorna och Manhem. Av allt att döma spelades partiet den 24 oktober 1929, eventuellt i den sk. "Triangeln" (detta skulle i så fall innebära att Majorna också spelade en match mot Lundby SS, vilken Calle har missat - förmodligen mötte Ståhlberg då Ernst Lundin, men i detta måste jag forska vidare).

Motståndaren här, Allan Nilsson, var Sverigemästare 1924-28, och Ståhlbergs företrädare på den tronen. I något sammanhang skrev Ståhlberg nånting i stil med: "Han kunde ha blivit Sveriges förste stormästare, om han hade disponerat sina krafter bättre". Här är partiet: