Ingemar Johansson

Klassikern I

Bobby Fischer och vinstföringens vetenskap

 

Som allt annat har även schacket fått sina slängar av "informationssamhället". Numera dränks vi i partier från allsköns partier från allsköns turneringar jorden runt. Inte mycket ont finns väl att säga om det, men det är givet att russin försvinner i den stora kakan. Under den här rubriken, Klassikern, har vi i vart fall bestämt oss för att skaka fram det förgångnas russin ur schackhistoriens stora paket, och det är väl en tankeställare så god som någon att ett blott trettio år gammalt parti redan känns klassiskt.

Så innehas huvudrollen också av den spelare vi kanske saknar mest av alla: Bobby Fischer (här till vänster på fotot, bekikad av sin motståndare, Bent Larsen, i följande drabbning; mellan dem står Lajos Portisch). Partiet vi ska se är från Portoroz 1958, då Fischer var 15 år och därmed den yngste deltagaren någonsin i en kandidatturnering (han kom femma). Det är med kommentarer och allt hämtat från hans magnifika partisamling My 60 Memorable Games. Får Bobby reda på det stämmer han väl oss för brott mot copyrightbestämmelserna, men det är – som Harry Svenn brukar säga – smällar man får ta.

Bobby Fischer - Bent Larsen

Portoroz, 1958

1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 g6

Larsen är en av dessa fanatiker som ända tills helt nyligen (1969 öa) vägrade att överge drakvarianten. Vits angrepp spelar sig självt – ja, det händer tom. att svagare spelare slår stormästare med det. I samband med att det jugoslaviska angreppet introducerades, bläddrade jag en gång igenom åtskilliga nummer av Sjachmatnyj Bjulletin och fann att vinsten i ungefär nio fall av tio gick till vitspelaren. Kommer svart att kunna förstärka varianten? Tids nog får vi besked.

6.Le3 Lg7

6...Sg4? förlorar inte oväntat på grund av 7.Lb5+.

7.f3 0–0 8.Dd2 Sc6 9.Lc4

En finess som ersätter det tidigare 9.0–0–0. Idén är att förhindra d6-d5.

9...Sxd4 10.Lxd4 Le6 11.Lb3 Da5 12.0–0–0 b5

Efter 12...Lxb3 13.cxb3! förmår svarts angrepp inte att bryta igenom denna speciella bondestruktur. Visserligen är vit förlorad i ett slutspel med kung och bönder, men dessförinnan brukar svart bli matt. Som Tarrasch formulerade saken: "Före slutspelet har gudarna låtit inrätta mittspelet".

13.Kb1 b4 14.Sd5

14.Se2 Lxb3 15.cxb3 Tfd8 är svagare.

14...Lxd5

En felbedömning är 14...Sxd5 15.Lxg7 Kxg7 16.exd5 Ld7 17.Tde1 (Suetin-Kortchnoi, Ryska förmästerskapen 1953) och vit har ett järngrepp.

15.Lxd5

Starkare är 15.exd5! Db5 16.The1 a5 17.De2! (Tal-Larsen, Zürich 1959). Vit lämnar angreppet åsido och spelar istället på sitt tryck på e-linjen.

15...Tac8?

Förlustdraget. Efter partiet förklarade Larsen att han spelade på vinst, och därför försmådde den givna remin efter 15...Sxd5 16.Lxg7 Sc3+ 17.bxc3 (17.Lxc3 bxc3 18.Dxc3 Dxc3 19.bxc3 och vits merbonde är värdelös) 17...Tab8! 18.cxb4 Dxb4+ 19.Dxb4 Txb4+ 20.Lb2 Tfb8 Efter 15...Sxd5 hade jag dock helt enkelt tänkt spela 16.exd5 Dxd5 17.Dxb4 för att på så vis hålla liv i spelet.

16.Lb3!

Han ska inte få en andra chans att roffa åt sig löparen. Nu kände jag att jag hade honom i säcken – det gällde bara att knyta till ordentligt. Jag har vunnit en massa fria partier i liknande ställningar och gjort vinstföringen till en vetenskap: bryt upp h-linjen, offra, offra... och sätt matt!

16...Tc7

En tidsförlust som tyvärr är nödvändig om svart någonsin ska kunna avancera med a-bonden. 16...Db5 vederläggs av 17.Lxa7.

17.h4

dia1

17...Db5

Svart kan inte på något tillfredsställande sätt hejda vits angrepp. Om 17...h5 så 18.g4! hxg4 (18...Tfc8 19.Tdg1 hxg4 20.h5 gxh5 21.fxg4 Sxe4 22.Df4 e5 23.Dxe4 exd4 24.gxh5 Kh8 25.h6 Lf6 26.Tg7! och vit vinner) 19.h5 gxh5 (på 19...Sxh5 blir svart matt efter 20.Lxg7 Kxg7 21.fxg4 Sf6 22.Dh6+) 20.fxg4 Sxe4 (20...hxg4 21.Tdg1 e5 22.Le3 Td8 23.Lh6; eller 20...Sxg4 21.Tdg1 Lxd4 22.Txg4+ hxg4 23.Dh6 med snar matt) 21.De3 Sf6 (21...Lxd4 22.Dxe4 Lg7 23.Txh5) 22.gxh5 e5 23.h6 och vit vinner.

Nu hotar svart att få lite motspel med a-bonden.

18.h5!

Det finns ingen anledning att förlora tempo med ett gammaldags g4.

18...Tfc8

På 18...gxh5 följer 19.g4! hxg4 20.fxg4! Sxe4 21.Dh2 Sg5 22.Lxg7 Kxg7 23.Td5 Tc5 24.Dh6+ Kg8 25.Txg5+ Txg5 26.Dxh7#.

19.hxg6 hxg6 20.g4

Inte det otåliga 20.Lxf6? Lxf6 21.Dh6 e6! (hotar De5) och svart klarar sig.

20...a5

Nu behöver svart bara ett enda drag till för att få igång sitt motangrepp. Men i det försöket går striden förlorad.

21.g5! Sh5

Vasjukov föreslår 21...Se8 som ett möjligt försvar (inte 21...a4? 22.gxf6 axb3 23.fxg7! bxc2+ 24.Dxc2! e5 25.Dh2 och vinner) men vit bryter igenom med 22.Lxg7 Sxg7 (22...Kxg7 23.Dh2) 23.Th6! e6 (om 23...a4 så 24.Dh2 Sh5 25.Txg6+) 24.Dh2 Sh5 25.Lxe6! fxe6 (om 25...Dxg5 så 26.Txg6+ Dxg6 27.Lxc8 med hotet Tg1) 26.Txg6+ Sg7 27.Th1 osv.

dia2

22.Txh5!

"I sådana här ställningar är kombinationer lika naturliga som ett barns leende", skrev Fine.

22...gxh5

Lika illa är 22...Lxd4 23.Dxd4 gxh5 24.g6 De5 (om 24...e6 så 25.Dxd6) 25.gxf7+ Kh7 (om 25...Kf8 så 26.Dxe5 dxe5 27.Tg1 e6 28.Lxe6 Ke7 29.Lxc8 Txc8 30.Tg5 och vinner) 26.Dd3 (med syftet f3-f4) och vit bör avgöra.

23.g6 e5

På 23...e6 följer 24.gxf7+ Kxf7 (om 24...Txf7 så 25.Lxe6) 25.Lxg7 Kxg7 26.Tg1+ Kh7 27.Dg2 De5 28.Dg6+ Kh8 29.Tg5 Tg7 30.Txh5+ Kg8 31.Lxe6+ Kf8 32.Tf5+ Ke7 33.Tf7+ med vinstställning.

24.gxf7+ Kf8 25.Le3 d5!

Ett desperat frigörelseförsök. På 25...a4 (om 25...Td8 så 26.Lh6) blir det matt genom 26.Dxd6+ Te7 27.Dd8+! Txd8 28.Txd8+ Te8 29.Lc5+.

26.exd5

Inte 26.Lxd5 Txc2!

26...Txf7

På 26...a4 vinner 27.d6! axb3 28.dxc7.

27.d6 Tf6

Efter 27...Td7 kan vit antingen vinna kvalitén åter med 28.Le6 eller också försöka få ut mer genom 28.Lh6. Och efter 27...Txf3 kommer 28.d7 med hotet Dd6#.

28.Lg5 Db7

Eller 28...Dd7 29.Dd5! Df7 (om 29...Tf7 så 30.Le7+!) 30.Lxf6 och vit vinner material.

29.Lxf6 Lxf6 30.d7 Td8 31.Dd6+

Ett misstag! 31.Dh6+ leder till matt i tre drag.

29…uppg.  

Ur SchackKamraten nr 2, 1988




Schackklubben Kamraterna, Göteborg