|
Många gånger får man bara en möjlighet att ta poäng i ett parti. Kommer man från ett psykologiskt underläge i partiet är det svårt att vara uppmärksam när halmstrået erbjuds. Böljar partiet däremot är det lättare och är det så att inget annat val återstår, ja då tvingas man ju att ta chansen. Nedan följer fyra partier som artikelförfattaren varit inblandad i under säsongen 1994-95 och kan väl, om man så vill, ses som kombinationsuppgifter med förslag till svar på särskild lösningssida. | |
| 1 | I första uppgiften tycker jag att svart gör ett psykologiskt starkt parti. Först har han varit överspelad mest hela tiden, sedan får han vinstchanser men dabbar sig och måste helt plötsligt i tidsnöden rädda partiet. |
Olle Häggström vid draget Matti Svenn | |
| 2 | I nästa diagram har svart det lättare. Efter att ha genomfört en tveksam öppning och ett delvis misslyckat mittspel öppnar sig möjligheter efterhand i ömsesidig tidsnöd. |
Matti Svenn vid draget Uno Axelsson | |
| 3 | I tredje uppgiften handlade det rätt och slätt om att vara vaken, vilket kan vara nog så svårt klockan åtta en torsdags-KM-kväll. Av en ren slump har vit spelat 17.Lc5 som svart bemötte med det olyckliga 17...Le7 och därmed nåddes diagramställningen. |
Håkan Eliasson Matti Svenn vid draget | |
| 4 | Lättare var det att hålla sig vaken i KM rond sex. Båda spelarna räknade varianter som torktumlare - runt, runt. Korrekta och inkorrekta variantträd dök upp om vartannat i bägge spelarnas huvud. Svart har det lättast - han har bara ett rimligt drag. Till slut slutar det som sig bör: med en rejäl antiklimax. |
Matti Svenn vid draget Tom Borvander | |