GSF's Jubileumsturnering 1989

 

Det ska tydligen vara ett jubileum för att vi göteborgare ska få ändan ur vagnen och organisera en starkt besatt titelkvalificerande turnering. Ju större jubileum desto större turnering. Förra gången det begav sig var en hel juniorålder sedan - 1971 då staden fyllde 350 och då två världsmästare lockades till Stenhammarsalen i Konserthuset: Spasskij och Gaprindasjvili. Dessa två jämte den blivande världsstjärnan Ulf Andersson, den dåvarande tjecken Hort, det starka göteborgska tandemparet Liljedahl och Kinnmark med flera begick en minnesvärd turnering där Ulf och Hort till sist delade segern före Spasskij.

I år var jubileet av mindre format. Göteborgs Schackförbund fyllde 75 år, och följaktligen ordnades en turnering av enklare natur. Den blev nu IM-kvalificerande, vilket de fyra internationella mästarna, Schneider, Kristiansen, Gdanski och Zolnierowicz, var orsak till.

Turneringens tillkomst och förhistoria bör kanske i korthet beskrivas, om inte annat av profylaktiska skäl: det finns nämligen folk i de göteborgska schackkretsarna som har en benägenhet att efteråt och på falska premisser ta åt sig äran av hedervärda insatser. Förhistorien är något slumpartad: en söndagseftermiddag för ett par år sedan befinner sig GT’s schackskribent Kent Jägerflod på stadsbiblioteket. Han är antagligen lätt rödögd och står och bläddrar förstrött i en tysk schacktidskrift. Där finns en annons som en klubb i den polska staden Slupsk satt in. Polackerna vill ha utbyte med en västtysk klubb, Kent lägger ihop två och två, "de vill med all säkerhet ut och spela i vilket västland som helst, så varför skulle inte Kamraterna kunna haka på det här?". Han påtalar det hela för undertecknad, som får iväg ett brev till polackerna och därefter sprider jag hela idén till AK-77’s ledarstab som har planer på att så småningom arrangera en IM-turnering (deras tioårsjubileum - se SchackKamraten nr 87/2 - var tänkt att fungera som svikt upp mot högre höjder). Förra sommaren åkte så jag och AK’s Ari Ziegler till Polen (se nr 88/2) och i år bjöd vi tillbaka med föreliggande turnering, som efter en del turer GSF övertagit ansvaret för, dock med AK’s Raoul Abrahamsson som domare.

Jubileet till ära hade Schackspelets Hus piffats upp med mindre teaterridåer, mjuka stolar hade inlånats från Spårvägen (där Raoul jobbar) och demonstrationsbrädena från 1971 hade dammats av. Hemmaspelarna kände sig nästan som på bortaplan.

Vilka av göteborgarna skulle mäkta med "plus tre", det vill säga 7 poäng och IM-norm - sådant var spörsmålet inför tävlingen. När allt var sagt och gjort fanns bara ett svar: Bengt Svensson. Han var förresten norminnehavare redan före sista ronden och han blev den ende obesegrade spelaren. Bengt gjorde kort sagt en strålande turnering och nu är han på väg mot den där internationella mästartiteln han inte säger sig jaga ("det är bättre att spela som en IM"). Den svåraste etappen, bergerturneringen, är dessutom avklarad - det är ju inte alltför lätt att få inbjudningar till sådana. Nu är det bara att ge sig ut på den öppna marknaden.

De två övriga Kamraterna, Ingvar Andréasson och undertecknad, var långt från storspelet denna gång. Ingvar kände sig olustig vilket gjorde att han bjöd remi antingen i lovande ställningar eller tidigt i partierna. Min bubblande spelglädje räckte inte långt. Var och varannan dag fick jag kravla mig upp i svinottan och kämpa med långa och oftast svåra avbrott.

Vi återger ett knippe partier. Kommentarerna har stulits från den lilla bulletinen vars redaktörer, Kamraterna Ingemar och Lars-Erik Johansson, gjorde ett strongt nattarbete.

Gösta Svenn


Resultat: 1) IM Jens Kristiansen 8½; 2) Bengt Svensson SKK 7½; 3) IM Krzysztof Zolnierowicz, Polen 7; 4) Rikard Winsnes SS Manhem 6½; 5) Witalis Sapis Polen 6; 6-8) Björn Andersson SS Manhem, Ingvar Andréasson SKK och IM Jacek Gdanski Polen 5; 9-11) IM Lars-Åke Schneider SS Manhem, Gösta Svenn SKK och Ari Ziegler AK-77 4; 12) Magnus Carlhammar SS Manhem 3½ poäng.


Härnedan visar vi partierna

Bengt Svensson - Ari Ziegler

Bengt Svensson - Jacek Gdanski

Bengt Svensson - Jens Kristiansen

Björn Andersson - Ingvar Andréasson

Gösta Svenn - Ari Ziegler


Bengt Svensson - Ari Ziegler

1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 d6 6.g4 h6 7.g5 hxg5 8.Lxg5 Sc6 9.Dd2 Db6 10.Sb3 a6 11.0-0-0 Dc7 12.h4 Ld7 13.Le2 0-0-0 14.f4 Le7 15.h5 Kb8 16.Lf3 Lc8 17.Lh4

Kanske en nyhet, känt är 17.Kb1 Sg8.

17...Th7 18.Lf2 Tdh8 19.De3 Sxh5 20.Sd5

20...exd5

20...Dd7 21.Sb4 Dc7 22.Sa5 med avgörande angrepp.

21.exd5 b6 22.dxc6 Ka7 23.a4 Ld8 24.a5 Db8 25.axb6+ Lxb6 26.De7+ uppg.


Bengt Svensson - Jacek Gdanski

1.d4 Sf6 2.c4 c5 3.Sf3 cxd4 4.Sxd4 e5 5.Sb5 d5 6.cxd5 Lc5 7.S5c3 0-0 8.g3 Db6

I partiet Nordström-Ziegler, SM-88 följde 8...e4 9.Lg2 Te8 10.0-0 Lf5 11.Db3 varefter svart vann i stor stil.<BR> Bengt hade förberett 11.Lg5 som förstärkning.

9.e3 Lg4 10.Le2 Lh3 11.Tg1 Ld7 12.a3 a5 13.Sd2 Td8 14.g4 Sa6 15.Sc4 Dc7 16.d6 Db8 17.g5 Se8 18.Se4 Le6 19.Dc2 Sxd6?

Efter 19...Tc8 har svart fördel vilket spelarna var överens om efter partiet.

20.Scxd6 Lxd6

dia2

21.Sf6+! Kf8

21...gxf6 22.gxf6+ Kf8 23.Dxh7 Ke8 24.Lb5+ och svart blir matt.

22.Dxh7 g6 23.h4 Ke7 24.h5 gxh5 25.Sxh5 Sc5 26.g6 Th8 27.Dg7 Dg8 28.Df6+ Kd7 29.g7 Sb3 30.Tb1 Th7 31.Df3 Kc7 32.Ld2 f5 33.e4 Df7 34.Dc3+ Kb6 35.Le3+ Sd4

dia3

36.b4 axb4 37.Lxd4+ exd4 38.Dxd4+ Lc5 39.Txb4+ Kc6 40.Lb5+ 1–0

(Svensson/Bull.red)


Följande parti var, som det konstateras i bulletinen, åttonde rondens publikparti alla kategorier. Kristiansen hade spikat upp ett staket på sju raka och ledde före bland andra Bengt med 2½ poäng!

Bengt Svensson - Jens Kristiansen

1.e4 d6 2.d4 Sf6 3.Sc3 g6 4.Le3 c6 5.Dd2 b5 6.f3 Sbd7 7.Ld3 e5 8.Sge2 Lg7 9.0–0 0–0

"Exaktare var 9...a6" - Jens Kristiansen.

10.dxe5 Sxe5

"Flexiblare än 10...dxe5 11.a4 b4 12.Sd1 a5 13.Lc4 " - Ingvar Andréasson.

11.Lh6 Lb7 12.Lxg7 Kxg7 13.Sg3 a6 14.f4 Sed7 15.Tae1 Db6+ 16.Kh1 Tae8 17.e5 dxe5 18.fxe5 Sg4

dia4

19.Sf5+?!

Bengt tänkte här länge på 19.Dg5? Sf2+ 20.Txf2 Dxf2 21.Tf1, men förkastade varianten pga. 21...h6! 22.Sf5+ Dxf5.
Den myckna tidsförbrukningen bidrog till att han inte ägnade 19.Sh5+ någon uppmärksamhet. Detta drag tycks emellertid bäst, t.ex. 19...Kg8 20.h3 gxh5 21.hxg4 c5 22.Df4!? och vit tycks få övertaget.

19...Kg8 20.Te4 Sdxe5 21.h3 gxf5 22.Txf5 f6!

Efter blott 1 minuts betänketid.

23.hxg4 c5 24.Tef4 Sg6 25.Tf2 c4 26.Lf1 Td8 27.Dh6 Dd4

27...Se5!? 28.g5 fxg5 29.Txf8+ Sxf8 30.Dxg5+ Sg6 31.Dg3? 31.Df6! med trolig remi.

31...Te8! 32.a3 Kg7 33.Dc7+ Te7 34.Dg3 Te5 35.Le2

dia5

35...Kh6?!

Ett rationellare vinstförsök var 35...Dd2 t.ex. 36.Lf1! med bättre spel för svart. Däremot inte 36.Lf3 pga. den lika vackra som forcerade varianten 36...Te1+ 37.Kh2 Dh6+ 38.Dh3 Df4+ 39.g3 Dd4 40.Dg2 Se5! 41.Lxb7 Sg4+.

36.Lf3!

36.Tf7 Ld5!

36...Tg5 37.Dh2+ Sh4??

37...Kg7 =.

38.Se4!

Ett drag med tredubbla syften!
"Jag glömde helt bort springaren på c3", sa Kristiansen efteråt, "den hade ju inte gjort nån nytta i hela partiet!"

38...Th5 39.Df4+ 1–0

(Svensson/Bull.red.)

Det bör påpekas att Bengt tog 3 av 4 möjliga poäng mot IM-arna: segrar över Kristiansen och Gdanski, remier mot Schneider och Zolnierowicz (mot den sistnämnde tog Bengt remi i trolig vinstställning; det var sista ronden och han ville inte äventyra sin odelade andraplats).


Björn Andersson - Ingvar Andréasson

1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.c3 e5 4.d4 exd4 5.cxd4 cxd4 6.Lc4 Sf6 7.0–0 Lc5 8.e5 d5 9.exf6 dxc4 10.Te1+ Le6 11.Sg5 Dd5 12.Sc3 Df5 13.Sce4 0–0–0 14.fxg7 Thg8 15.Sxc5 Dxc5 16.Sxe6

Vanligare i denna udda variant, snarlik Max Lange-attack, är 16.Txe6. Textdraget är förmodligen bättre.

16...fxe6 17.Lh6

Och detta är en TN. Andréasson hade under skid-VM kollat upp teorin som rekommenderar 17.Dg4 varpå svart fortsätter 17...Df5 med fullt tillfredsställande spel.

17...Df5 18.De2 e5 19.Dxc4 Dg6 20.Ld2 Txg7 21.g3 e4?

Bättre var 21...Kb8 med planen d3, Sd4. Vit får nu fördel.

22.Tac1 Df5

dia6

23.Da4??

23.Dc5! gav vit fördel.

23...e3 24.fxe3 Df3 25.exd4 Txg3+ 26.hxg3 Dxg3+ 27.Kh1 uppg.

(Andréasson-Bull.red.)


Gösta Svenn - Ari Ziegler

1.c4 Sf6 2.Sf3 e6 3.g3 b6 4.Lg2 Lb7 5.0–0 Le7 6.b3 0–0 7.Lb2 c5 8.Sc3

Den som vill spela mot treraderssystemet drar här d4.

8...d5 9.cxd5 Sxd5 10.Sxd5 Lxd5

I Limhamn Open 1979 slog Mats Sjöberg förbluffande nog med damen: 10...Dxd5 . Ett listigt svar hade varit 11.Tc1 för att vänta ut springaren: 11...Sc6 (11...Sd7?? 12.Se1 med pjäsvinst) 12.Se5 Dd6 13.d4; 11...Sa6 12.a3 osv.
Jag spelade 11.d4 Lf6 12.e4 Dd8 13.e5 Le7 14.dxc5 Lxc5 men fick problem med e-bonden och istället för den eftersträvade lilla Andersson-fördelen i slutspelet drogs jag efterhand med ett totalförlorat bondeslutspel.

11.Db1!?

Med dragen d3 och a6 inskjutna spelade jag 12.a3 mot polacken Pisulinski i Slupsk förra sommaren. Partiet blev ett fint exempel på idogt minoritetsarbete: 12...Sd7 13.Lc3 Tc8 14.Dc2 Tc7 15.Db2 Lf6 16.Lxf6 Sxf6 17.Tfc1 h5?! 18.b4 Sd7 19.Tc2 Db8 20.Tac1 Db7 21.e4! Lc6 22.Se5 La4 23.Sxd7 Txd7 24.Tc3 cxb4 25.Dxb4 Lb5 26.d4 - och målet var nått, centrum alltså annekterat och jag vann på bättre kondition efter 62 drag.
Partidraget såg jag som en kreativ uppfinning vid brädet. Det bereder spel på båda flyglarna och i centrum. Efteråt har jag funnit att Larsen spelat draget - det står rentav i Encyklopedin.

11...Lc6?!

Ett erkännande: svart trivs inte. Faktum är att löparen stod klumpigt på d5 men den står ännu sämre på c6, där den kommer att hänga i en del varianter.
Encyklopedin (Filip) har två Larsen-partier efter vilka man kastat ut likamedtecken:
11...Sd7 12.Td1 Lf6 13.d4 cxd4 14.Sxd4 Lxg2 15.Kxg2 Dc7 (Larsen-Polugajevskij, Havanna 1967). Här är en övergång till Slupskidén med 12.Lc3 eller 12.a3 tänkbar.
11...Lf6 12.Td1 Lxb2 13.Dxb2 Sc6 14.d3 Lxf3 15.Lxf3 Tc8 16.Lg2 Dd6 (Larsen-Smejkal, Reyjkjavik 1978).

12.Td1 Dc8 13.d4 Db7 14.dxc5 bxc5

Ett nödvändigt ont. Svart måste ha någon bemanning på kungsflygeln (Le7). På 14...Lxc5 kan vit nämligen välja antingen 15.Sg5 som väl tvingar fram försvagningen f5 med åtföljande ful karies på e5, eller det planerade 15.Lc3 Le7 (15...Sd7? 16.Txd7! Lxd7 17.Sg5) 16.Db2 f6 17.Lh3 e5 18.Le6+ Kh8 19.h4 och vit sitter nöjd.

15.Lc3 Sa6

15...Sd7? se kommentaren ovan.

16.Db2 f6 17.h4 Sc7 18.Lh3 a5 19.a4 Tfb8 20.Sd2 Lf8 21.Sc4!

dia7

Vits ställning är en fröjd för ögat och det var en njutning att spela upp den. Partiet ska dock vinnas, därför vidtar denna råa bondejakt.

21...Dxb3 22.Dxb3 Txb3 23.Lxa5 Ld5! 24.Lxc7 Lxc4 25.Tac1!

Hela poängen är att vit slår på e6 med schack. Exempelvis:
25...Txa4 26.Txc4 Txd4 27.Lxe6+ med pjäsvinst.
25...Tc8 26.Txc4 Txc7 27.Lxe6+ Kh8 28.Td8 osv.
25...Ld5 26.Txd5 (eller 26.e4 Tb7 27.exd5 Txc7 28.Lxe6+) exd5 27.Le6+ Kh8 28.Lxd5 - jämför partiet.
Svart hittar ännu ett drag som dessutom är en förförare.

25...Tb7! 26.Txc4!

Jag förkastade 26.Lg2 för Txc7 27.Lxa8 Lxe2 "och det kan bli jobbigt med hans c-bonde". Men svart spelar 26...Ld5! 27.Txd5 Dxc7 28.Tdxc5 Txc5 29.Txc5 Txa4 och remin är oundviklig.

26...Txc7 27.Lxe6+ Kh8 28.Td7 Txd7 29.Lxd7 g6 30.Lc6 Ta7 31.e4 Kg7 32.Kf1 Kf7 33.Ke2 Ke6 34.Kd3 f5

Det är helt begripligt att svart inte vill vänta på undergången i form av Tc1, Kc4-b5, f4 osv.

35.exf5+ gxf5 36.Tf4! Ld6 37.Tf3 f4 38.gxf4 Kf5 39.Tg3 Kxf4 40.Kc4 Kf5 41.Tg8 Kf6 42.f3 Tc7

dia8

43.Ld5?

Jag tänkte (på annat) i nästan tjugo minuter och kunde lika gärna dragit det planerade 43.Kd5 med en gång. Det ska följas upp av 44.Tg4(-c4) för att hålla c-bonden tuktad, och småningom framåt med a-bonden. Men även 43.Kb5 är gott nog: 43...c4 44.Tg4 c3 45.Tc4 Le5 46.a5 osv. Vits torn spelar här en viktig dubbelroll som bevakare av både c-bonden och sin löpare.

43...Ta7 44.Kb5?

44.Lc6!

44...Ke5 45.Le4 c4! 46.Tg5+?

Här vann 46.Tc8 Lc7 47.Lxh7 en bonde till men nu rasande tidsnöd och jag ville ha rackarn på c-linjen under kontroll.

46...Kf6 47.a5 c3 48.a6 Tc7 49.Tg2 Lc5 50.Tc2?

50.Ta2-a4-c4 som ovan.

50...Ld4

dia9

51.Lc6

Förseglingsdraget. Om svart förhåller sig passiv vinner en plan som vid avbrottsanalysen gick under arbetsnamnet "Samling kring c-bonden". Alltså: Le4, Kb4-b3, Ta2-a4 och om nödvändigt Kc2-d3. Det är troligt att svarts löpare i längden inte kan hålla c-bonden och samtidigt kontrollera a-bonden.
Ari spelar dock, sin vana trogen, aktivt.

51...Kg6 52.Ta2 Kh5 53.Ta4 Lf2 54.Tc4 Te7 55.Kb4 Te1 56.Txc3 Ta1?

Bättre 56...Tb1+ och därefter Ta1 vilket håller a-linjen ren från vita pjäser ett tag.

57.La4!

Om nu 57...Le1 så 58.a7 Lxc3+ 59.Kb3! och ny dam i nästa.

57...Tb1+ 58.Kc4 Kxh4 59.Tc2 Lb6 60.Tg2!

dia10

Nu börjar det likna vinstställning igen. Svarts h-bonde är ofarlig så länge kungen är instängd (som även riskerar att hamna i mattnät vilket partifortsättningen visar).

60...Tc1+ 61.Kb5 Tb1+ 62.Kc6 Le3 63.Tg4+ Kh3 64.Lb5 Tc1+ 65.Kb7 Tb1 66.Kc6 Tc1+ 67.Kd6 h5 68.Tg7 Ta1 69.Ke5 Ta5 70.Ke4 Lb6 71.Tg5 Kh4

Det hotade Ld7+ (eller Lf1?).

72.f4 Lf2 73.Td5 Ta3 74.Td3 Ta1 75.Tf3 Lg3

75...Lg1 76.Ld7! är ju självmatt och 75...La7 26.Ld7 Th1 27.f5 är hopplöst.

76.f5 Te1+

Eller 76...Kg4 77.Txg3+! Kxg3 78.f6 Te1+ 79.Kf5 med snar ny dam.

77.Te3 Tb1 78.Lc4 Tb8 79.f6 Tc8 80.Ld5 Lf2 81.Tf3 Lc5 82.Kf5 Td8 83.Le6

dia11

Det andra förseglingsdraget vilket hade följts upp med Kg6 och Th3 matt men Ari gav upp (1-0) dessemellan.
Drygt tio timmar tog det. Segt? Nja, vid JVM i Mexiko-81 knäckte jag finnen Ebeling efter fjorton och en halv i en Morragambit med övergång till ett snarlikt slutspel. Så jag är van.

(Svenn)

Ur SchackKamraten, nr 1, 1989