Plachuttaskärningen

38.Ld6!!

Om nu Sxd6 så 39.Th7+ med damvinst; om Dxd6 så Dxa7+; om Ta6 så 39.Txf5! exf5 40.Dd5+ Kg7 41.Le5+ Kxh6 42.Dxd7 och vit vinner; om slutligen Tb7 så 39.Le5. Svart är således paralyserad av 38.Ld6!!  (Även senare i detta parti fann Hans fantastiska möjligheter -- se TfS nr 8 och 9 1986. Kasparov spelade för övrigt det dåliga 38.Th7? i lätt tidsnöd och förlorade omsider. RED.)

Det Tarraschdrag som Rune tänkte på utfördes i ett konsultationsparti mot två okända i Neapel 1914. Doktorn har vit:

31. Lc7!!

Uppgivet. Ty om Dxc7 så 32.Txc5! Dxc5 33.Db7+ Kxa5 34.Ta1#. Eller Txc7 32.Db7+!! Txb7 33.Txc5#. Och på Dc6 avgör åter 32.Txc5+ jämte Db7+.

Det här temat, när en vit pjäs offrar sig på en dylik skärningspunkt, är känt inom problemkonsten som "Plachuttaskärningen" efter den österrikiske 1800-talskomponisten Josef Plachutta. Här en tredragare av honom som publicerades i Leipziger Illustrierte Zeitung 1858:

1.Tg7

Om Thxg7 så 2.Dg3+ Txg3 3.Lc7#; om 1…Tgxg7 så 2.Lc7+ Txc7 3.Dg3#.

Sammanfattningsvis: Svedbergs drag är inte en stilren Plachuttaskärning - men stiligt är det!