|
Nej, det gamla partiorganet från Sovjet har inte gått och blivit en bilaga i SchackKamraten. Vi är bara ute efter "sanningen". "En normal sanning varar högst i tjugo år", säger Ibsen. Många schackliga "sanningar" har väl visat sig mer kortlivade än så. Bent Larsen ger en del roliga exempel i sin bok Öppningsspelet i schack, kapitlet "Tro inte på teoretikerna": "... i den åttonde upplagan av Dufresnes och Mieses’ högt ansedda lärobok: 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 c5 4.Sf3 cxd4 5.Sxd4 e5 6.Sdb5 d4 7.Sd5 Sa6 8.Da4 Ld7 9.e3 Se7. Här avslutas varianten med påpekandet att svart står bäst. Det kunde faktiskt ha varit intressant att få veta hur författarna tänkt sig fortsättningen - i varje fall förefaller det inte som om de hade ägnat tillräckligt grundliga studier åt vits starkaste svarsdrag 10.Sd6 matt!" Mitt eget fynd i branschen är långt ifrån lika frapperande. Det rör sig om en lite för snabbt avfärdad bivariant. Men det sorglustiga är att bivarianten inleds med det principiellt riktiga draget, och detta i en bok som just försöker förklara principer! Den annars bra boken är Endgame Strategy av M. Shereshevskij.
Em. Lasker - Ed. Lasker New York 1924
Ställningen kan i förstone förefalla fördelaktig för vit, åtminstone för oss glada amatörer som värderar ett par förenade fribönder mycket högt. Men i själva verket är det svart som vinner! 1 ... Th8 Aljechin påvisar vinst efter 1... Td7!, men det är en annan historia! 2. Se3 Te8+ 3. Kd4 Td8+ 4. Ke4! Utropstecknet är Shereshevskijs. Det kommer sig av att denna djärva plan antagligen är vits enda praktiska chans. "Efter 4.Kc3 är visserligen ingen forcerad vinst i sikte, men vit är med största sannolikhet förlorad. Svart kan exempelvis spela 4... Td6. Om nu springaren lämnar e3 kommer svarts torn till d1, och om vit rycker fram med bönderna kan svarts kung ta sig till e7 bakom ryggen på tornet. Den stora bristen med Kc3 är att kungen blir avskuren från kungsflygeln och därmed saknas reellt motspel." Här är det svårt att hitta något att invända mot Shereshevskijs bedömning. 4 ... a5 5. bxa5 b4 6. a6 Kc5 7. a7 b3 8. Sd1 Ta8 9. g5 Txa7 10. g6 Td7 11. Sb2 Td2 12. Kf3 Td8 13. Ke4 Kd6 14. Kd4 Tc8 15. g7 Ke6 16. g8D Txg8 17. Kc4
Partiet fortsatte här 17... Tg3? 18.Sa4 Kf5 19.Kb4 Kxf4 20.Sb2 Ke4 21.Sa4 Kd4 22.Sb2 Tf3 23.Sa4 Te3 24.Sb2 Ke4 25.Sa4 Kf3 26.Ka3(!) Ke4 (26... Ke2 27.Kb2) 27.Kb4 Kd4 28.Sb2 Th3 29.Sa4 Kd3 30.Kxb3 Kd4+ remi Shereshevskijs kommentar är att "Även efter 17... Tb8 plockar vit den svarta bonden." Än sen? Varför inte följa den kända principen tornen hör hemma bakom fribonden!? 17 ... Tb8! 18. Kc3 Kf5 19. Sd3 Tb6 och nu inte 20.Kb2? Ke4, men med det kallblodiga försvaret 20. Sb2 Kxf4 21. Sa4 Tb8 22. Sb2 ger vit inte svart någon möjlighet att nå segern, hävdar Shereshevskij. Detta pga. att vit när svarts kung når e1 (med vit Kc3 och Sb2) spelar Sa4 och på Kd1 faller bonden efter Kb2 och Sc5. So what? Spela vidare!
22 ... Ke3 23. Sc4+ Ke2 24. Sb2 Ke1
Här har vi då den försvarsställning Shereshevskij beskriver. Men... 25. Sa4 Kd1 26. Kb2 Kd2 27. Sc5 Tb5 ... och nu? 28. Sxb3 Kd3 och nu då?? 29. Ka2 Kc3 30. Sc1 Kc2 go’natt! - Pravda vitezi. Ur SchackKamraten nr 1, 1998 |
