Juniorallsvenskan division 2 - ur en kamrats synvinkel

Vårat lag kom till juniorallsvenskan för att ta en poäng. Eller en halv. Få någon sorts belöning i alla fall. Det gick väl så där. 15 spelade matcher blev det för hela laget - vi fick inte en enda poäng. Men när vi åkte hem hade vi ändå haft roligt, och framför allt: vi hade lärt oss en himla massa om schack. T. ex: i första partiet satte jag mig bara och började spela. Ingen tanke om att jag skulle bli törstig, ingen tanke på att man spelade ut hela sin timme i betänketid. Efter en timme var jag jättetrött, jättetörstig och väldigt nära en undergång i partiet. I de övriga partierna var ett av mina hjälpmedel ett glas vatten (hjärnan var väl det andra hjälpmedlet).

Under turneringen lärde jag mig dessutom att ge upp. I det första partiet satt jag och tänkte i fem, sex minuter på i fall jag skulle ge upp eller i fall jag skulle spela 20 meningslösa drag till. Jag hade nämligen aldrig gett upp förut. När jag till slut bestämde mig för att stanna klockan och tyst och snabbt säga "jag ger upp" räckte det med att jag stannade klockan för att den andra spelaren skulle skaka hand med mig och säga "tack för en god match".

Nästa år ska vi vara bättre förberedda, bättre spelare och ha ett fullt lag med. Det är mitt mål inför nästa juniorallsvenska.