Från Hisingen Open 2008:

 

Trojkan som tarvas

 

För att hävda sig i en öppen snabbschacksturnering krävs bland annat tre ting. Först gäller det att räkna korrekt de få gånger man tvingas till det.

 

Rydholm – G Svenn

 

 

 

 

1.Sg2!?

 

Istället för att försvara a-bonden gillrar den gamle korrmästaren en fälla som svart gladeligen trillar i.

 

1.-Dxa2 2.g4!

 

Springaren är nästan fångad. Nu kändes inte 2.-Se7 3.Dd7 Kf8 så lockande.

 

2.-Dc4?!

 

Med en liten kombination i sikte.

 

3.gxf5? Te2 4.Dd8+?

 

På det sluga 4.Df4 finns Db5! 5.Td2 och nu samma sväng som i partiet. Vit måste hitta 4.Se3 Da6 5.Dd8+ Kh7 6.Sc2! och hästen har hoppat runt i en galant diamant. Ännu starkare var att i tredje draget kliva fram med damen: 3.Dd7! Avsikten är att efter Te2 4.Dc8+ glufsa i sig springaren med schack. Dylika offensiva försvarsdrag kan vara svåra att hitta i stridens hetta med kort betänketid. Ingen av oss två såg dem.

 

4.-Kh7 5.Td2

 

På 5.Se1 avgör intrånget Db3! 6.Td2 Txe1+. Men nu har väl vit täckt upp allt. Pjäs över, rätt och slätt?

 

 

 

 

5.-Txg2! Med trevligt damslutspel, som strax roddes hem.

 

6.Txg2 Df1+ 7.Kc2 Dxg2+ 8.Kb3 Dxh2 9.Dd3 De5 10.f6+ g6 11. Dd7 Dd5+ 0–1 Jag räknade i alla fall rätt i de varianter jag såg …

 

Några ronder senare gällde det att bibehålla koncentrationen.

 

G Svenn–Arnelind

 

 

 

 

1. f4

 

Framåt!

 

1.-Lc3 2.e5 De7 3.Lf5 Tc7 4.Td6!

 

Vit pressar på maximalt – enda sättet att bevara fördelen.

 

4.-g6 5. Lg4 Lc8 6.Tfd1 Lxg4 7.Dxg4 Lb2 8.T1d3 Tfc8 9.h3

 

Luft för kungen ifall svart skulle lyckas välla in via c-linjen.

 

9.-h5 10.Df3 Tc3 11.Lf2 Txd3 12.Dxd3 Tc3

 

 

 

 

13.Dd5!

 

Drar nytta av att svart försvagade kungsställningen när han ryckte fram med h-bonden. Det hotar lite av varje: Td7, slag på g6, e5–e6. Det är kört.

 

13.-Tc7 14.Txg6+ Kh7 15.Tg5 De6 16.Txh5+ Kg8 17.Tg5+

 

Det var heller inget fel på fyrdragsmatten efter 17.Dd8+.

 

17.-Kh7 18.De4+ Kh8 19.Df3 Tc6 20.Dh5+ Dh6 21.Dxf7 1–0

 

 

I sista ronden hängde min andraplats på att gummisnodden inte brast under en slagväxling.

 

Sven Svensson–G Svenn

 

 

 

 

Här var byte på e4 jämte e7–e6 lugnast. Svart står möjligen en gnutta bättre. Istället spelade jag vådligt knipslugt:

 

1.-e6?! 2.dxe6!

 

Vad! Nu ryker det väl ett torn för honom?

 

2.-Dxd3 3. exf7+ Kf8(!) 4.Te8+!

 

 

 

 

Nix. För om nu Kxf7 så schackar tornet på nytt: 5.Te7+ Kf8 6.Txd3 med aktivt spel på sjunde raden (Lh6?? 7.Tf3+!).

 

4.-Txe8 5.fxe8D+ Kxe8 6.Txd3 Lxb2 7.Tb3 Lc1!

 

Gummisnodden som höll! I grevens tid räddar jag mig in i ett tornslutspel som är stenremi. Med löparna kvar kunde Sven ha gnidit vidare ett bra tag – särskilt som han hade tio minuter mer tid på klockan.

 

8.Txb5 Lxg5 9.Txg5

 

Sedermera fick vi upp följande ställning:

 

 

 

 

Här tog jag en säker rak backhand:

 

1.-Tf8 (Tf4 gick förstås också fint) 2.Kxh6 Tb8

 

… för med enbart g-bonde kvar är det stört omöjligt att komma vidare.

 

3.Kxg5 Tc8 4.Kh6 Tb8 5.g5 remi

 

Det enda svart får passa sig för efter Tc8 6.g6 Tb8 7.Tg7+ är fingerfelet Kf8?? som släpper in kungen: 8.Kh7! och vit vinner.

 

 

För att vara framgångsrik i snabbtävlingar krävs således tre goda ting: att man räknar rätt, håller koncentrationen och ser till att gummisnoddar inte brister.

 

Lite tur kan gärna slinka med på vägen också.

 

Gösta Svenn